Tjo balo!

Mitt bloggande går i vågor, upp och ner. Jag har legat på latsidan ganska länge nu...men det har ju faktiskt varit jul och nyår :)

So what´s up?

Jag har ca 19 dagar kvar till min examen vilket känns otroligt skönt måste jag säga. Jag har två arbetsuppgifter kvar som jag ska ta mig ann imorgon. Blir ett besök på stadsbiblioteket och där tänker jag stanna kvar tills jag är klar med arbetena. Sen är det bara en pyttegrej som att lämna respons på ett annat arbete sen är vi klara. Det ska bli så skönt när det är klart!

Efter den 21 januari händer dessa grejer:

22: Dans workshop med Mario och Edin

23: Dans worskhop med Maro och Edin

25: FLYTTA TILL LULEÅ

Det är med sorg jag lämnar Malmö, men jag ser fram emot mitt nya liv i Luleå. Jag har fortfarande svårt att smälta det, men i sinom tid lär det väl sjunka in. Min sambo är i alla fall otroligt glad att vi ska flytta. Och är ju glad att han är glad and so on...

Idag kommer mina föräldrar hit för att titta på vårt julpynt...ehh..det blev inte riktigt som planerat med deras besök här om jag säger så.

Vi ska till Ikea också för att köpa hem massor av flyttlådor.

Ikväll tror jag faktiskt att jag ska börja plugga, jag vill bara få skolan ur världen!

Ha en nice dag!

Xoxo

/ C

Idag gick brandlarmet och det var ingen övning. Mina stackars elever som var i ett klassrum alldeles för långt ifrån deras egna fick gå utomhus utan skor och ytterkläder! Och det är ju snö och iskallt. De flesta barnen, som inte hade mockasiner, grät. Fick lyfta en del av barnen i omgångar. Sexåringar vägar faktiskt lite. Men usch stackarna! Helt skräckslagna.

Det var min första brandövning någonsing som pedagog. Jag tänkte genast på att hålla lugnt och att SAMLA alla barnen för att tillsammans gå bort till den plats vi skulle stå. MEN, det var ju faktiskt inte jag som hade ansvaret utan det var musikläraren och hon hamnade i en liten chock, så det blev kaos. Jag kände mig som en hönsmamma som försökte samla ihop alla barnen under mina armar.

När barnen började gråta kände jag hur det skar i mig och önskade att jag var stålmannen och orkade lyfta alla barnen samtidigt.

Lyckades få de barnen som hade skor på sig att göra en stor gruppkram samtidigt som de hoppade så de kunde hålla värmen och de andra fick jag stå och krama i omgångar. Tycker fortfarande så synd om dom.

Men tycker ändå att jag hanterade situationen bra. Jag höll mig lugn hela tiden och försökte så gott jag kunde trösta alla barnen...

Det blir nog pedagog av mig en dag :)

...Och vi som trodde vi var klara med arbete. pyft! Igår när jag kollade min mail på praktiken fick jag se ett mail från min examinator. Attans! Fick en såndär kalldusch från topp till tå. Inledningen var inte ändrad i de språkliga bristerna. Inte för att vara sån, men jag mår inte bra av att lämna ansvaret till någon annan! Då har jag ingen kontroll!

I alla fall satt vi (jag) och ändrade det igår. Så jag hoppas det blir rätt denna gång. Varje gång jag läser uppsatsen skulle jag kan lägga till ännu mer...

Anyhow...Igår började min första dag på praktiken i förskoleklassen! Ojoj vilket tempo! 120 hela tiden...Jag uppfattade inte ens om de har någon rast?

Men förskoleklassen var härlig. Dom går bara till 13.00 sen var jag på fritids till 16.30

Jag skulle LÄTT kunna kombinera att jobba i förskoleklass 8-13 varje dag och jobba med Mary Kay resten. Yepp absolut :) Kanske fritids någon dag i veckan för det är så mysigt med allt pyssel! Igår målade jag med några barn och sen gjorde jag en fisk av pärlor..kuuul!

That´s all for now...  

Yes! Igår kväll skickade vi in vår slutgiltiga uppsats. Nu ska vi förhoppninhsvis inte behöva ändra mer, någonsin!! :D

Vore hemskt om vi blev anklagade för plagiat!

En stor sten föll från mina axlar igår kväll när jag slängde min superhög av papper..tre versioner av uppsatsen där olika kommentarer stod. FINITO!

men jag har fortfarande många stenar att bära på. Får försöka ta bort en i taget. Orkar verkligen inte ta alla på en gång. Det är då jag får migrän...som häromdagen.

Jag har fått hjärnspöken! Det känns ju lite allvarligt faktiskt. När jag först berättar det skrattar folk, men när jag berättar hur det påverkar mig psykiskt är det inte kul längre. Att jag inte kan duscha för jag är så rädd, mina hjärna projicerar fram bilder som inte försvinner. Försöker intala mig själv att det INTE finns, men ju mer jag tänker på det ju mer stressad blir jag. Tror verkligen att det står någon framför mig och ska jag skrämma livet ur mig när jag öppnar ögonen (Någon som har sett gothika? När hon duschar så kommer "spöket" och klöser henne på armen). Innebär massor av schampo i ögonen, ett hjärta som slår alldeles för fort och ständigt öppna upp duschdrapperiet för att ha koll.

Alexandra tror min hjärna går på högvarv...jag tror hon har rätt. + att jag inte ska kolla på skräckfilmer.

Behöver lugn och ro så försvinner säkert min hjärnspöken också :)

nu kollar vi in framtiden. Den är vår. Och vi lämnar allt bakom oss!

Det är fan så jobbigt att äta gröt. Det tar typ en evighet!

Har inte helt vant mig vid konsistensen ännu så det har lite svårt att komma ner för halsen. O m det inte vore för sylten smakar det ju klister typ. Örk! men jag har bestämt att hela portionen ska ner..

kan säg att de ser godare ut än vad det är!

Men nu får jag sluta mesa och  trycka i mig det istället

Måste gå till föskolan om typ 10 minuter!

cause you just might get it!  

Kicka mig i baken..sagt och gjort.

Min mami vet precis vilka knappar hon ska trycka på hos mig för att jag ska känna ångest över mitt levnadssätt och istället för att hålla med henne, för hon har ju faktiskt rätt, så blir jag så förbannad.

Men hon har ju rätt. Det har hon väldigt ofta. Hon känner mig bättre än jag känner mig. Ibland vill jag bara åka hem och bo hos mamma igen.     

Fast nej..jag är ju vuxen. Har nog inte riktigt vilja leva upp till det. Men har börjat känna det allt mer nu, särskilt på jobbet. Där glömmer jag ofta vilket ansvar jag har. Och hur mycket som förväntas av mig...

anywho...skärpning!!!!

hur kommer det sig att ju mer man sover desto tröttare blir jag?

Och varför kan det ALDRIG gå som jag vill? Fick cpont i halsen idag på jobbet. Kan knappt inte svälja för då gör det ont på höger mandel   

blir bara så less och så förbannad....

varför ska det vara så svårt? Varför gör jag det så svårt...

gnällröv är vad jag är....kan någon komma och kicka mig i baken??

Önskar jag slappade med samma självkänsla som katten Gustav.

Jag vet precis vad som ska göras. Vad som krävs av mig för att jag ska lyckas.

Det är kanske det som är problemet. Jag tror mig veta för mycket?

Jag tänker på tok för mycket...nu går jag ut i regnet istället och handlar havregryn och sköljmedel!