Då har den tredje veckan i Norrlands påbörjats. Hur det känns?

Ja, rätt ensamt fortfarande. Har inte riktigt vant mig vid klimatet än och ännu mindre vid att vara totalt ensam och inte ha någonting att göra.

Tyvärr har jag hamnat i någon slags bubbla som är extremt svår att ta sig ur.

Det känns så fel. Det tillhör inte min natur att sitta hemma. Jag brukar alltid ha x antal bollar i luften samtidigt. Nu kan jag inte uppskatta friheten och ledigheten för jag lider av den.

Försöker att hitta på saker, men hinner bli trött och dra mig ur innan det ens har hunnit äga rum.

nej, att vara för mycket ledig hör inte mig till. Jag gillar att vara en arbetshäst och få saker gjorda. Då känner jag mig bra. Det ger mig en bekräftelse att jag har gjort någonting bra.

Har en del saker jag borde ta tag i men som jag inte får tummen ur att göra...

1. Ringa kunder/hålla klasser = jobba

2. Börja träna

Det är faktiskt rätt svårt att komma till ny stad utan några vänner. Det är svårt att ta tag i allt som man borde direkt. Det är svårt att vänja sig vid allt nytt och alla nya intryck.

Men hur svårt kan det vara att försöka?