Jag vet inte riktigt om jag saknar mitt gamla liv. För cirka ett år sen då jag kom på att om jag fyller dagarna med saker så behöver jag inte tänka och känna så mycket. Jag var i princip aldrig hemma. Jag sov i lägenheten, men det var nog också allt.

Var jag inte i skolan så var jag på dansen, var jag inte på dansen var jag på jobbet osv osv.

Men nu. Har nog aldrig tillbringat så mycket tid åt mig själv. Det driver mig till vansinne!

Grubblar och funderar. Dagarna känns meningslösa ibland och nu är energin som bortblåst.

Imorgon har jag bestämt mig för att ta mig i kragen. Inget mer "åh-jag-tycker-så-synd-om-mig-själv-snack!" Blir ju knappast bättre av det!

Nepp. Resterande tiden av kvällen ska jag göra något bra. Börja slänga ut saker inför flytten. Framförhållning är ju bra sägs det.

Ska lägga mig i hyfsad tid för att gå upp tidigt imorgon. Jag ska plugga. Ja det ska jag. Inte lite heller!

Och jag ska dansa och hålla min första Mary Kay-klass, på vääääldigt länge. Är nervös, känns som första gången, men jag hoppas det går bra!