Har precis haft längsta samtalet med världens bästa mami   

Vi har skrikit, gråtit och varit helt tysta. Ibland behöver vi göra så. Jag grät som aldrig förr. Ögonen är fint svullna nu och jag VÄGRAR gå utanför dörren. (Skulle egentligen köpt dressing, men Robban får banne mig för det på väg från jobbet)

I alla fall kom jag och Mami fram till massor av saker. Hon försöker intala mig att jag inte är värdelös och misslyckas med allt jag gör.

Hon sa att jag var en väldigt snäll människa. Jag vågar inte tro henne. Skulle aldrig våga tro det om mig själv. Är rädd för att verka högfärdig.

Fast det kanske med är helt koko. Jag lever mitt liv efter andra. Gör allt för dom och struntar i mig själv.

Sa till min kollega igår att det måste vara enkelt att vara henne. Hon bryr sig bara om det nödvändigaste och struntar i allt annat. Det måste vara skönt. Jag bryr mig om allt och det är faktiskt väldigt jobbigt. Det innebär att det aldrig är lugn och ro inombords. Det är alltid någon känsla som irrar runt och gör mig orolig.

Jag måste verkligen försöka att bygga upp ett nytt mönster att leva efter. Sluta förvänta mig att jag ska kunna byta beteende på en dag. Det funkar ju inte så. Jag har ju alltid levt såhär, i 23 år, så då kan jag väl inte heller ändra på det, på en dag.

Jag kan inte kräva av mig själv att jag ska gå ner 20 kilo på 1 månad. Det är helt orimligt att må bra samtidigt. Kanske istället gå ner 2 kg i månaden. Det är helt lagom. Då får jag ju faktiskt äta mat också. Inte fokusera på själva ätandet utan istället på tränandet och att faktiskt må bra.

Prioritera är ett måste. Prioritera mig SJÄLV i första hand. Jag ska försöka att inte göra mer för andra än vad jag gör för mig själv. Jag ÄR JU FAKTISKT det viktigaste i mitt liv. Believe it or not.

Att välja med hjärtat är också något jag borde försöka göra. Göra sånt som makes me truley happy. Inte försöka vara någon jag inte kan vara.

Livet ska ju vara underbart! Vi har bara ett liv, är vad jag tror i alla fall. Varför i helvete går jag runt och är ledsen, förstör mitt liv på detta hemska sätt.

Jag  tror ingenting kommer gratis. eller rättare sagt har jag lärt mig det. What goes around comes around. Även om det ibland känns som att jag ger ger och ger utan att få ett dyft tillbaka. Men kanske är det så att jag inte har lagt märke till det jag fått. Det man ger måste ju inte alltid komma tillbaka på samma sätt.   

Ska försöka bry mig mer om de personer som står mig nära. De som verkligen visar att de bryr sig om mig för att jag är jag. Och för att de vill umgås med mig. Jag har en vän som jag allt för sällan hör av mig till. Jag skäms för hon har försökt jättemånga gånger. Vi måste verkligen vara rädda om det vi har.

och jag ber om ursäkt till de personer som jag har sårat genom att inte höra av mig. men har som sagt befunnit mig i en djup dal i ett tag. TYVÄRR skapar jag en fasad, så jag tror inte många har märkt att jag har varit så nedstämd. Fasaden har jag fått lära mig att den har man. Det går inte att visa för andra att man är ledsen! Det är nästan intill tabu.

Svaret blir automatiskt "bra" på frågan hur man mår. För vem vill höra om mina bekymmer?

Nog för jag har försökt berätta hur jag mår, men så gör jag det på ett så skämtsamt sätt så ingen tar mig på allvar. Eller har lyssnaren tröttnat på mina långa, väldetaljerade, historier så jag har blivit avbruten och ämnet har byts. Inte kul.

men förhoppningsvis ska det gå mot ljusare tider nu. I höstmörkret. Hm. I made a joke. Good for me!   

men denna gången ska jag inte BESTÄMMA mig för att något. Eller tvinga mig själv till någonting som inte håller i slutändan i alla fall. Utan jag ska från roten av mitt hjärta FÖRSÖKA må bättre. Försöka bli den där glada tjejen som alla tror att jag är. Och det känns bra nu. "I´m half way there, livin on a prayeeer!!!   " Även om jag vet att det kan komma dalar ibland. Får försöka tänka att jag inte är så hemsk som jag har intalat mig. Och försöka fokusera på det jag faktiskt har åstakom   mit. Och jag faktiskt är duktig på en del saker jag tar mig.Bara jag ger hela mitt hjärta för det och verkligen blir inspirerad. "I´m just as good as my teacher" - Sheldon Cooper (BBT) Absolut. Har jag inte en inspirerande läraren, som t.ex inom dansen eller gymmet så tycker jag själva klassen är supertrist.Jag tycker faktiskt det är OKEJ att ställa sånna krav. Varför nöja sig med medelmåtta?  

Jag har alltid älskat Phil Collins. Det finns ingen som har en röst som han! Lyckligtvis har han fått äran att spela in soundtrack till många av mina favoritdisneyfilmer!

Här kommer ett av dom från Björn Bröder!

Googlade precis depression och fann nedanstående:

1. Nedstämdhet  
2. Nedsatt intresse och glädje
3. Viktändring (minst 5 % ökad eller minskad vikt per månad)
4. Sömnstörning
5. Motorisk oro eller hämning
6. Svaghetskänsla eller brist på energi
7. En känsla av att vara värdelös eller skuldkänslor
8. Minskad koncentrations-, tankeförmåga eller obeslutsamhet
9. Återkommande tankar på döden eller självmord

De åtta första känns väldigt relevanta för mig just nu. INTE den sista, absolut inte. Även om jag någon har tänkt tanken på hur det känns att slänga sig ur en bil i full fart eller dylikt. Men det är såna där knäppa tankar som jag tänker MEN som jag aldrig skulle göra. Tur man har lite spärrar.

Efter ack för några timmars sömn inatt var jag som en zombie på jobbet idag. Mellan åt i alla fall. Försökte verkligen vara pigg, men ögonen sved något fruktansvärt. När jag hade rast la jag mig i personalrummet och somnade. Fet fördel med personalrum som inkluderar soffa och fotöljer!

När jag kom hem så var det lite jobbigt igen. Jag, som vanligt, dränkte mina känslor i godis. DET är ingen bra lösning, men sjukligt hur mycket bättre jag mår. Ångesten för ätandet gör smärtan för det andra mycket enklare.

okey, that IS pathetic! Måste verkligen reda ut det här..

Har hur som helst sovit i 1,5 timme och skulle kunna sova mer. Är äckligt trött fortfarande.

snart kommer i alla fall rob hem och kanske vi äter lite mat då. det hade varit gått tror jag...

sitter här med svullna ögon och försöker vakna till liv.

fick så jävla jobbiga besked igår natt så låg och grät halva natten. Roligt.

Är duktigt trött idag och ska snart gå till jobbet.En såndär lång dag i dag också.

Går egentligen till halv fyra men så har vi förbannad APT som är extra lång idag mellan 17-19.30 O yes. Fy fan...Känner för att sjukanmäla mig till det.

Fast jag har varit duktig och lagat middag som jag skulle äta idag efter jag passat på att träna på Sats City. sluta ju som sagt 15.30 och måste ju hitta på någonting där i mellan.

helst hade jag velat gräva ner mig själv idag och bara gråta. fan vilket skit. jag som trodde allt var bra. Eller egentligen visste jag innerst inne att något var fel. Ofta har den där magkänslan rätt. Det har jag ju haft alla andra gånger denna situation har uppstått.

tur jag har moraliskt stöd här hemma i alla fall. My life would suck without you...

Åter igen ett call från jobbet.

har varit i skolan redan också och fått handledning..böö..det gick väl så där. I det långa loppet ligger vi ungefär i mitten. Skönt att man inte ligger i startgropen i alla fall!

Ikväll blir det träning. Första gången på aaaslänge. Kommer vara så jobbigt, men så härligt!

Spinning + core. Jag kommer verkligen att dö på plats. Har ju inte tränat på jättelänge. blir anfådd bara jag går i trappan upp till lägenheten. not good!

imorgon tänkte jag träna, men nae. Då ska vi ha någon jäkla utbildning på jobbet. Ja jooo men precis det jag vill!

Hej hej hallå.

Sitter på jobbet nu.rast är så skööönt!

hade lite sovmorgon idag vilket var välbehövligt. Jag och Andy satt mellan 15 och 00.30 med vårt arbete. de första 5 timmarna satt vi i skolan och sen satt vi var för sig hemma.

men det blev klart. det första utkastet. men om två veckor ska vi sitta varje dag tills det är finito! shiiit!

det är bara till att bita ihop.

de4t känns bättre på jobbet nu faktiskt. det börjar lugna ner sig. ska få en mentor här..det känns skönt. jag har redan valt person faktiskt. hoppas bara personen vill! hähä

efter jobbet åker jag och rob till sbg för att spendera helgen där...skööönt! så jävla skönt. mammi o pappi!

nu ska jag jobba vidare och se till så dagen går fort!

good bye alla fans!

Så tar ännu en dag sin början.

Sitter här och trycker i mig skinkmackor och trudeluttar på Kent.

Igår satt jag och Andreas o skrev på vårt arbete i stort sett hela dagen. 9-17.30 När jag kom hem skrev jag en timme till. Jisses. Känns som att man skriver skriver skriver men det blir inte så mycket av det.

Idag ska vi skriva igen, efter jag har jobbat 7-14. Imorgon har vi inlämning av vårt första utkast! Hade ju verkligen INTE behövt jobba idag...kommer bli en apasen kväll idag. Usch.

Tur jag börjar 9 imorgon.

Allt du har väntat på krymper på nära håll...Ja det är väl så. Faktiskt. Allt jag har väntat på kommer så småningen. Tålamod finns inte hos mig. Måste verkligen lära mig att leva i nuet. njuta av allt som händer. T.om att skriva examensarbetet. En positivt inställning skulle nog göra det hela myyycket enklare.

Packa allt och sen jobb då.