Har precis haft längsta samtalet med världens bästa mami   

Vi har skrikit, gråtit och varit helt tysta. Ibland behöver vi göra så. Jag grät som aldrig förr. Ögonen är fint svullna nu och jag VÄGRAR gå utanför dörren. (Skulle egentligen köpt dressing, men Robban får banne mig för det på väg från jobbet)

I alla fall kom jag och Mami fram till massor av saker. Hon försöker intala mig att jag inte är värdelös och misslyckas med allt jag gör.

Hon sa att jag var en väldigt snäll människa. Jag vågar inte tro henne. Skulle aldrig våga tro det om mig själv. Är rädd för att verka högfärdig.

Fast det kanske med är helt koko. Jag lever mitt liv efter andra. Gör allt för dom och struntar i mig själv.

Sa till min kollega igår att det måste vara enkelt att vara henne. Hon bryr sig bara om det nödvändigaste och struntar i allt annat. Det måste vara skönt. Jag bryr mig om allt och det är faktiskt väldigt jobbigt. Det innebär att det aldrig är lugn och ro inombords. Det är alltid någon känsla som irrar runt och gör mig orolig.

Jag måste verkligen försöka att bygga upp ett nytt mönster att leva efter. Sluta förvänta mig att jag ska kunna byta beteende på en dag. Det funkar ju inte så. Jag har ju alltid levt såhär, i 23 år, så då kan jag väl inte heller ändra på det, på en dag.

Jag kan inte kräva av mig själv att jag ska gå ner 20 kilo på 1 månad. Det är helt orimligt att må bra samtidigt. Kanske istället gå ner 2 kg i månaden. Det är helt lagom. Då får jag ju faktiskt äta mat också. Inte fokusera på själva ätandet utan istället på tränandet och att faktiskt må bra.

Prioritera är ett måste. Prioritera mig SJÄLV i första hand. Jag ska försöka att inte göra mer för andra än vad jag gör för mig själv. Jag ÄR JU FAKTISKT det viktigaste i mitt liv. Believe it or not.

Att välja med hjärtat är också något jag borde försöka göra. Göra sånt som makes me truley happy. Inte försöka vara någon jag inte kan vara.

Livet ska ju vara underbart! Vi har bara ett liv, är vad jag tror i alla fall. Varför i helvete går jag runt och är ledsen, förstör mitt liv på detta hemska sätt.

Jag  tror ingenting kommer gratis. eller rättare sagt har jag lärt mig det. What goes around comes around. Även om det ibland känns som att jag ger ger och ger utan att få ett dyft tillbaka. Men kanske är det så att jag inte har lagt märke till det jag fått. Det man ger måste ju inte alltid komma tillbaka på samma sätt.   

Ska försöka bry mig mer om de personer som står mig nära. De som verkligen visar att de bryr sig om mig för att jag är jag. Och för att de vill umgås med mig. Jag har en vän som jag allt för sällan hör av mig till. Jag skäms för hon har försökt jättemånga gånger. Vi måste verkligen vara rädda om det vi har.

och jag ber om ursäkt till de personer som jag har sårat genom att inte höra av mig. men har som sagt befunnit mig i en djup dal i ett tag. TYVÄRR skapar jag en fasad, så jag tror inte många har märkt att jag har varit så nedstämd. Fasaden har jag fått lära mig att den har man. Det går inte att visa för andra att man är ledsen! Det är nästan intill tabu.

Svaret blir automatiskt "bra" på frågan hur man mår. För vem vill höra om mina bekymmer?

Nog för jag har försökt berätta hur jag mår, men så gör jag det på ett så skämtsamt sätt så ingen tar mig på allvar. Eller har lyssnaren tröttnat på mina långa, väldetaljerade, historier så jag har blivit avbruten och ämnet har byts. Inte kul.

men förhoppningsvis ska det gå mot ljusare tider nu. I höstmörkret. Hm. I made a joke. Good for me!   

men denna gången ska jag inte BESTÄMMA mig för att något. Eller tvinga mig själv till någonting som inte håller i slutändan i alla fall. Utan jag ska från roten av mitt hjärta FÖRSÖKA må bättre. Försöka bli den där glada tjejen som alla tror att jag är. Och det känns bra nu. "I´m half way there, livin on a prayeeer!!!   " Även om jag vet att det kan komma dalar ibland. Får försöka tänka att jag inte är så hemsk som jag har intalat mig. Och försöka fokusera på det jag faktiskt har åstakom   mit. Och jag faktiskt är duktig på en del saker jag tar mig.Bara jag ger hela mitt hjärta för det och verkligen blir inspirerad. "I´m just as good as my teacher" - Sheldon Cooper (BBT) Absolut. Har jag inte en inspirerande läraren, som t.ex inom dansen eller gymmet så tycker jag själva klassen är supertrist.Jag tycker faktiskt det är OKEJ att ställa sånna krav. Varför nöja sig med medelmåtta?  

 

Beccish

13 oktober 2010 21:56

Jag älskar dig precis för den du är. Du är min finaste Milla och en av mina absoluta bästa vänner

amillie

13 oktober 2010 22:27

I love you Becci!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Då var det en ny dag och onsdag är det. Kan inte säga annat att dagen kommer rulla på åt bara helsike fart.   Just i detta nu är frukosten intagen. Och vet ni, ibland är man bra lustig. Jag ska ju helst inte äta bröd. Ändå..fullt medveten om dett...

Första dagen med bra mat är till enda! Har gått bra idag! Tyvärr började taskiga veckan helt oväntat så har varit sur o grinig! Men inget socker för min del :) Tyvärr igen så hann jag inte träna... Kom hem för en halvtimme sen o nu måste jag sova ...

Då var höstterminen igång på allvar..Har jobbat nästan så precis 1 månad på mitt nya jobb och börjar komma in i det ordentligt. Då var det dags att ta tag i det där med bra mat igen! 13,6 kg har jag att bli av med. Hur ska det gå till?   Jo trä...

En promenad med sambon och hunden gjorde susen. Liksom maten i magen. Nu kan jag slappa med gott samvete :)...

Varför kan det inte bara flyta på? Hela jävla tiden ska det vara nånting som går emot. Idag fick vi reda på att datorn kommer kosta 5500 spänn att få fixad... För helvete!! Bara att lägga på hög med resten av våra miljoners utgifter!!!!! SUCK :(...